Strävbågar
Ur kapitel 7: ”Så kallade stävbågar var en lysande och praktisk uppfinning”
Luta två spelkort mot varandra, som ett tak. De står bara så länge något håller emot vid foten; annars glider de isär och faller. Ett valv av sten gör likadant. Dess tyngd trycker inte bara nedåt, utan också utåt, mot väggarna som bär det.
Vad bilden visar
- Valvet. Stenvalvet högt uppe trycker nedåt och utåt. Pelarna tar det som trycker nedåt.
- Utan stöd. Väggen är hög och tunn. Trycket utåt skulle nå marken utanför väggens fot, och väggen skulle luta ut och till sist falla.
- Strävbågen. En båge av sten tar emot trycket högt uppe, just där valvet trycker, och leder det över sidoskeppets tak till en tjock strävpelare.
- Strävpelaren. Den tunga strävpelaren tar emot trycket. Ju längre ner, desto mer sten vilar ovanför, och trycket böjs nedåt tills det går rakt ner i marken, väl innanför pelarens fot. Tinnen överst lägger till lite tyngd; mest är den prydnad.
Ljus
I de äldre, romanska kyrkorna fick väggarna själva bära stenvalvens tyngd. De måste vara tjocka, och fönstren små. I gotiken tar strävbågarna i stället upp trycket utåt, och då behöver väggen inte bära lika mycket. Där kan man sätta höga fönster. Därför är de gotiska katedralerna ljusare.